Av grekiskans Pro (framför) och polis ( staden). Namnet kommer från att bina använde kittvax för att minska ner ingången (flusterhålet) till bibostaden till en storlek som passade dem. De använder också propolis till att täta springor och på så sätt undviks drag, och utkylning, av bostaden.
En annan användningen bina har av kittvaxet är att täcka insidan av de celler det varit yngel i med ett tunt lager innan cellen återanvänds till nytt yngel. På så sätt undviker de att det nya ynglet utsätts för eventuella smittämnen som kan finnas i cellen.
Bina kan också täcka döda inkräktare, t.ex. getingar, med ett lager propolis om de inte kan forsla bort kadavret.
Utgångsmaterialet är hartser som bina hämtar från olika träd.
Sammansättningen är lite oklar men ett flertal olika ämnen har lokaliserats. Eftersom utgångsmaterialet varierar från plats till plats borde sammansättningen variera. Men propolis från olika platser och olika samhällen har förvånansvärt likartad sammansättning.
Bland de mera intressanta ämnena i propolis finns ämnen som gör propolis antibakteriell, i varje fall när det gäller vissa undersökta bakterier. Den kan också döda, eller förhindra tillväxt av vissa svampar.
Människorna har använt propolis på olika sätt, och under många år. I det antika Grekland användes det för att lindra blåmärken och sträckningar.
I Romariket användes det mot nervsjukdomar. Under Boerkriget användes en produkt baserad på propolis för att sterilisera operationsinstrument, samt vid behandling av sår och hudsjukdomar.
Uppgifter tyder på att Stradivarius använt propolis i den fernissa han behandlade sina violiner med.
Kittvax har tillskrivits, och tillskrivs, många olika egenskaper. Vanligast är läkning av sår.
I västvärlden används propolis idag som ingredienser i naturmediciner, hudkrämer, skönhetskrämer, tvål, schampo, läppstift, tuggummi, tandkräm, munvatten och solkräm. Det kan också ingå i medel att behandla sår och hudutslag.
Användningen och nyttan är dock ifrågasatt. Framför allt har kritikerna påpekat risken för överkänslighet och allergiska reaktioner. Eftersom propolis innehåller ett stort antal olika ämnen är det också viktigt att andra, icke önskade, effekter kartläggs.
Biodlarna kan ta tillvara kittvaxet genom att skrapa av t.ex. täckbrädor. Om man vill ha mycket propolis ordnar man lite springor som bina då kittar igen.
Om man önskar en renare produkt kan biodlaren använda speciella inlägg där bina avsätter propolis som kan samlas in.
Propolis går att rena genom att lösa i alkohol, filtrera vätskan och sedan späda med vatten tills propolisen faller ut.
På samma sätt som med många andra naturmedel tycks intresset ha varit större i Östeuropa än i Västeuropa.
Efterfrågan i Sverige är rätt liten.
Sammanställt av Curt Augustsson
