Uppdaterad 2011-09
För att leva och utvecklas behöver bina, precis som alla andra levande varelser, näringsämnen. Till näringsämnena räknar vi proteiner, fett, kolhydrater, vitaminer och mineraler.
Dessutom behövs så klart vatten. Proteiner finns i naturen i många olika former. De är sammansatta av aminosyror, vilka är livsnödvändiga för såväl djur som insekter. Binas proteinkälla är pollen, eller med ett annat ord frömjöl.
Pollen är blommande växters sädesceller som bildas på ståndarknapparna. Pollenkornet består av ett sammansatt skal och en inre proteinrik cytoplasma. Den kemiska sammansättningen varierar mellan olika växtarter.
De viktigaste beståndsdelarna för bina är proteiner, fetter och vitaminer.
Aminosyror är kvävehaltiga föreningar, och man anger ofta pollenets kvävehalt som ett mått på innehållet av proteiner. De pollensorter som bina samlar har en kvävehalt som ligger mellan 2,5 och 5,8 %. För utvecklingen av ett bi från ägg till färdig insekt behövs 3,21 mg kväve i form av protein. Det betyder att varje bi behöver mellan 100 och 145 mg pollen. Årsförbrukningen blir då ca 30 kg pollen för ett normalstort samhälle.
Det fett som pollenet levererar består av fettsyrors glycerolestrar.
Detta förekommer som små droppar på ytan av pollenkornen.
Binas fettbehov är dåligt utrett, men det är klart att fett tillsammans med protein lagras i binas fettkropp.
Fettkroppen är den vävnad som bekläder insidan av bakkroppens kitinpansar. Denna reserv av näring, framförallt hos vinterbina, är av avgörande betydelse för vårutvecklingen.
Bin som drabbats av Nosema, ett spordjur som lever i biets mellantarm, kan inte bygga upp någon näringsreserv. Även om de skulle överleva vintern, är de inte till någon nytta på våren.
Bivax som är en fettsyraester, palmitinsyrans myricyl ester, tycks inte ha något att göra med binas intag av fett.
Detta fett bildas i fettceller med kolhydrat som utgångsmaterial.
Pollen innehåller också vitaminer. Bin behöver vitaminer främst för tillverkning av fodersaft. Av vitaminerna är det vitamin C, askorbinsyra, och vitamin B6, pyridoxin, som är livsnödvändiga. Vitamin C finns i mycket hög halt i pollen, men halten sjunker snabbt vid lagring beroende på askorbinsyrans oxidation. Pollen lagrat i vaxceller förlorar ca 80% av C vitaminet på 3 veckor. Det betyder att pollen som lagrats över vintern är praktiskt taget fritt från C vitamin, och duger knappt till att föda upp yngel med. Försöker man t.ex. att föda upp yngel med kasein som är fritt från vitaminer så dör larven efter tre dagar. Det är möjligt att även vitamin E är nödvändigt för bina.
För däggdjur är det nödvändigt, och en del undersökningar visar att även insekter är beroende av vitamin E.
Bin har även behov av mineraler.Vilka och i vilka mängder är inte helt känt. Pollen innehåller en hög halt av mineralämnen, i medeltal 2,7%, där ca 1/5 utgörs av kalium. Fosfor, kalcium och svavel förekommer dessutom.
Binas behov av pollen är inskränkt till larvstadiet och till de bin som skall tjänstgöra som ambin. Larven matas från kläckningen fram till täckningen. Arbetaryngel matas med fodersaft med hög proteinhalt under de två första dagarna. Fodersaften består av två komponenter som kommer från två olika körtlar. Den ena komponenten är vit och kommer från överkäkskörtlarna, medan den andra är vattenklar och kommer från svalgkörtlarna.
Under de två första dagarna är halten av den vita komponenten ca 30%. På tredje dagen minskar halten av den vita substansen kraftigt och i fortsättningen får larven ett foder som består av 2/3 av den klara substansen och 1/3 av ett foder som troligen består av honung och pollen.
Man vet fortfarande inte exakt vad larvfodret består av.
En drottninglarv får, under hela utvecklingstiden, en blandning av den vita substansen och den klara substansen i förhållande 1:1.
Under det vuxna biets 1:a till 3:e levnadsdag blir det matat av äldre bin. Troligen utgörs fordret av nektar eller honung.
Mellan 3:e och 5:e dagen äter biet självt honung och pollen. Proteintillförseln gör att de fodersaftproducerande körtlarna växer i storlek, och mellan 6:e och 10:e dagen producerar biet fodersaft och är alltså ambi.
Om tillgången på pollen är otillräcklig minskas fodersaftproduktionen. Den räcker inte till för drottningens produktion av ägg. När hon är i högform lägger hon ca 2000 ägg per dygn. För dessa behövs ca 250 gram pollen. En full pollenlast för ett bi är ca 10 mg. Om vi antar att bina i genomsnitt jobbar 8 timmar per dygn, så behövs det en full pollenlast per sekund för att täcka behovet. Blir det pollenbrist så bromsas yngelsättningen och drottningens matning. Vid 15 dagars pollenbrist, behåller bina endast 20-30% av ynglet, resten rensas ut.
Tre veckors pollenbrist kan leda till undergång. Det motsatta förhållandet, dvs stor tillgång på pollen och därmed ambin i kombination med avbrott i yngelsättningen, leder till svärmtankar.
De bin som föds på hösten, framför allt under augusti, skall utgöra vinterbin. Dessa måste ha god tillgång på pollen för att bygga upp en reserv av protein och fett. Det är ett märkligt fenomen att dessa bin kan reaktivera fodersaftkörtlarna efter så lång tid som 8 månader, och på nytt bli ambin.
Om denna livsnödvändiga process inte fungerar, skulle samhället inte kunna utvecklas.
Nästa näringsämne är kolhydrater.Kolhydraterna har sitt ursprung i fotosyntesen, denna fantastiska process som förenar koldioxid och vatten till glukos. Processen behöver solljus som energi och klorofyll som katalysator. Klorofyllet finns i växternas gröna blad, och det är där som det hela äger rum. Glukos utgör byggstenen för stärkelse och cellulosa.
Växter har som regel möjlighet att reglera sockerhalten genom att avsöndra det vi kallar nektar i ett nektarium.
För blommande växter är nektariet oftast längst ner i blomman. Som alla vet är det här som bina hämtar sitt behov av kolhydrater. Sockerhalten i nektar varierar mellan olika växter, men den ligger vanligtvis mellan 40 och 50 %.
Ungefär hälften utgörs av sackaros och resten av glukos och fruktos. Det är bara enkla sockerarter som kan förbrännas i cellerna, och därför måste sackaros omvandlas av bina. Detta gör de med hjälp av ett enzym som bildas i svalgkörteln. Enzymet heter invertas och klyver sackarosmolekylen i en glukosdel och en fruktosdel.
Bisamhällets energibehov är mycket stort. Energin används till flygning, för avdunstning av vatten ur nektar, värmehållning, vaxproduktion osv.
1 kg bin avger ca 70 kJ per timma. Låt säga att samhället har 5 kg värmeproducerande bin, då har vi 350 kJ per timma. Det motsvarar 26 g honung per timma eller 630 g per dygn.
630 gram honung motsvarar ca 1200 g nektar. Om vi antar att varje dragbi tar hem 40 mg nektar per resa så behövs 30000 resor eller 1 bi per sekund under 8 timmar. Detta bara för värmehållningen. Tar vi med honungen som behövs för att avdunsta vattnet ur våra 1200 g nektar, ja då ryker ytterligare 100 g.
Det kan vara värt att tänka på, att varje gång vi öppnar kupan för att se vad de små liven har för sig i mörkret, så sänker vi temperaturen, ändrar luftfuktigheten, skadar vaxbygge och eventuellt dödar vi några bin. Detta kostar honung. Försök gjorda med vågkupor på Lilleruds lantbruksskola, visade att det tog nästan ett dygn för bina att rätta till efter ett ingrepp.
De redovisade siffrorna är naturligtvis något förenklade, men det är trots allt en relativt liten del av samhällets producerade honung som biodlaren kan skörda. Under ett bra drag, gör ett dragbi ca 10 utflykter, vilket betyder att ett bi förmår att dra hem ca 0,5 g nektar. Det är inte så dåligt om man har många dragbin i kupan, men man måste komma ihåg att det är inte så många bra flygdagar som man skulle vilja tro. Det skall vara tillräckligt varmt för att blommorna skall avge nektar, helst uppehåll och det bör inte blåsa mer än 6 – 7 m/s. Ta och roa er med att räkna antalet bra dragdagar under en säsong.
Vatten räknas inte som näringsämne, men bina har ett stort vattenbehov. Ett samhälle gör av med omkring 30 liter på en säsong. Vattnet används för att späda honung till larvfoder och till att sänka temperaturen i kupan om det skulle bli för varmt. Att ha vatten i närheten av bigården är nödvändigt.
Om man inte har det måste man ordna med det på något sätt.
För att hjälpa bina med energihushållningen, och på så sätt få större honungsskörd, kan man som biodlare göra en del. Min filosofi är t.ex. att ha även skattlådorna isolerade, för att undvika energiförluster under nätterna och kyliga dagar. Nästa sak har jag redan berört, jag ger mina bin ett så stort yngelrum, att de aldrig skall känna sig trångbodda.
Då är risken för svärmstämning liten, och jag har ingen anledning att öppna yngelrummet.
Pollen och nektar flödet kan avläsas på flustret. Ni vet väl vilken vinkel bakbenen har på ett fullastat bi? Det händer som alla vet någon gång emellanåt att våren och försommaren spelar oss spratt med uselt väder under långa perioder. Foder och pollenbrist skapar dåliga förutsättningar för god honungsskörd sådana år, men det får vi stå ut med.
Men glöm inte att mata bina med socker.
Sammanställt av Curt Augustsson
